|
Norsk skogkatt - rasens utveckling |
|
|
den långa versionen.... en kortare version finns här |
|
|
Norsk skogkatt är en naturlig ras som har anor långt tillbaka i historien. En teori är att rasen uppkommit genom att europeiska korthårskatter och importerade asiatiska långhårskatter parat sig. Vikingarna hade handelsförbindelse med turkiska staden Bysans och det finns norska kattpopulationer som har samma färger som är vanliga på katter i Turkiet men ovanliga i Europa. Norsk skogkatt nämns tidigt i litteratur som Huldrekatta eller Trollkatta. Redan på vikingatiden användes de som skeppskatter och var populära då de var duktiga och orädda råttfångare. Under 1300-talet när pesten kom drevs de ut i skogen och fick klara sig själva i det bistra klimatet som då rådde i Norge. Hur det egentligen ligger till med skogkatternas bakgrund kan vi inte veta, men en mer logisk förklaring är kanske att skogkatten härstammar från de sydeuropeiska korthårskatterna som spred sig till alla delar av Europa för mycket länge sedan. Det naturliga urvalet har sedan gjort att de katter som bäst klarat det karga klimatet i Norge och övriga Norden överlevt. De har utvecklat en längre päls med vattenavvisande egenskaper och värmande ull tillsammans med andra egenskaper som behövs för att överleva i det kalla Norden. Den norska skogkatten har nämnts i litteraturen vid flera tillfällen under årens gång. Den danskfödde prästen Peter Clausson Friis levde en stor del av sitt liv i Norge och var vid sidan av sitt prästämbete mycket intresserad av naturen. Han beskrev djur han stötte på i den norska naturen. I mitten på 1500talet noterade han att det fanns olika slags katter, dels den vanliga som höll mössen borta och sedan en luden katt som påminde om en mård. Han beskrev den katten med krage, päls på rumpan och med hår på öronspetsarna. Han skrev också att jägarna fick bra betalt för de långhåriga skinnen. I Aftenbladet 1885 skrev en läsare i ett inlägg: "Är den norska skogkatten i färd med att dö ut?" 1912 skrev den norska författaren Gabriel Scott en barnbok med titeln "Sølvfaks". Huvudpersonen i boken är en skogkatt med namn Sølvfaks.
Utseende Norsk Skogkatt är en storvuxen och muskulös katt med lång kropp och höga ben där bakbenen ska vara högre än frambenen. Skogkatterna är anpassade att leva i ett bistert klimat, så den halvlånga pälsen består av tjock underull som skyddar mot kyla och långa vattenavstötande täckhår. Vuxna pälsade katter har stor krage, kindskägg, "byxor" på bakbenen och tofsar eller ”snöskor” under trampdynorna. Pälsen är, trots sin längd, lättskött. Den norska skogkatten har en trekantig huvudform, stora toffsprydda öron, rak profil och kraftig haka. Ögonen ska vara stora och något snedställda. Svansen är lång och yvig, den ska nå åtminstone till skuldrorna men helst till nacken. Rasen utvecklas långsamt så det kan ta några år innan skogkatten är färdigvuxen.
Avelsprogram i Norge Den första skogkatten visades upp på en kattutställning redan år 1938. Redan då ville några uppfödare försöka renavla rasen men kriget kom emellan. När Norge blev medlem i FIFe 1951 gjorde man förbundet uppmärksam på att det fanns en säregen ras som man ville få godkänd. FIFe lät då meddela att rasen måste renavlas och en standard måste skrivas. Helen och Carl-Fredrik Nordane ville tillsammans med Edel Runås (alla medlemmar i NRR, Norske Rasekattlubbers Riksförbund) försöka bygga upp ett avelsprogram i början av sjuttiotalet för att bevara den Norska skogkatten och uppmanade alla skogkattägare om hjälp med att lokalisera de kvarvarande katterna. Man bestämde att fler skogkatter skulle synas på utställningar för att öka intresset för rasen, att en stambok för skogkatt skulle införas, att NRR s avelsråd måste godkänna alla avelsdjur och planer samt att en standard skulle fastställas. Enligt den standard som antogs vid NRR:s generalförsamling 1972 ska en norsk skogkatt vara kraftig och högbent med högre bakben än framben. Huvudet ska vara triangelformat med rak nos, platt panna och kraftig haka. Ögonen ska vara stora och passa till pälsfärgen. Alla färger är tillåtna på pälsen som ska vara lång och dubbel med täckhår och underull. Pälsen ska också ge katten en ”krage”, kindskägg, ”skjortbröst” och ”knickers”. Öronen ska vara stora och spetsiga med tofsar och svansen ska vara lång och buskig som en rävsvans. Det var ett stort arbete att samla ihop tillräckligt många avelsdjur för att säkra att genpopulationen blev tillräckligt stor så att det inte skulle bli problem med inavel. Det arbetet pågick i Skandinavien ända fram till 1990 då novisklassen stängdes. En novis var en huskatt som såg ut som en norsk skogkatt och som blev godkänd som sådan av medlemmar ur NRR eller en domare. Noviser godkändes i flera länder. Novisklassen stängdes på grund av att alltför många katter godkändes av oerfarna domare, även sådana som inte hade skogkattens rastypiska utseende. Else och Egil Nylund visade bilder på sina kattungar för en Perseruppfödare, Sonja Borgel. Sonja såg att några av kattungarna hade de egenskaper som NNR efterfrågade och hon informerade Helen och Carl-Fredrik Nordane samt Edel Runås som fick kontakt med Nylunds. En av kattungarna i kullen valdes ut, Pans Truls. Han hade den speciella päls med täckhår och underull som norska skogkatter ska ha. Det blev bestämt att Edel Runås hona, Pippa Skogpuss, skulle paras med Nylunds hane, Pans Truls. Denna parning var så startskottet för det avelsprogram man lade upp för att bevara Skogkatten och sedermera få den godkänd som ras inom Fife. 1974 registrerades stamnamnet ”Pans” i Norge av Else och Egil Nylund Pans Truls föddes 2 maj 1973 efter två noviser, King (ns 23) och Lucy (f). Den 20 juni 1974 registrerades han som experiment 20 i experimentregistret strax före sin kull med Pippa Skogpuss. Truls fick bara två kullar. Den första kullen fick han 1973, tillsammans med Pans Trultes. Då blev det tre kattungar som hette Pans Silver, Pans Tingeling och Pans Tussa. Tillsammans med Pippa Skogpussblev det, 17 april 1974, två kattungar som kallades Piewiks Forest Troll och Piewiks Forest Nisse. Att det inte blev fler kullar beror på att Pans Truls sprang bort från sina ägare. 1973 var året då Norsk skogkatt godkändes som ras i Norge och Truls var den katt som fick stå modell för den första rasstandarden. Pans Polaris är bredvid Truls den katt som är mest känd av de katter som Else och Egil Nylund födde upp. Han föddes 5 oktober 1984 och dog 25 mars 2000, femton år gammal. Pans Polaris föräldrar var Niro’s Dunder och novisen Pussi. Pans Polaris användes mycket flitigt i aveln för att stabilisera typen och standarden och hans bidrag till rasen har lämnat starka spår. Han finns i nästan alla skogkatters stamtavla, om än långt bak. Hans solida typ och stabila nedärvningsförmåga kommer att prägla rasen i decennier, tillsammans med den vita svanstippen som var Polaris signum.
Godkänd som ras Norsk skogkatter bokfördes i experimentstamboken och 1976 hade norrmännen ca 100 katter registrerade. Samma år på FIFes årsmöte i Wiesbaden blev Skogkatten officiellt erkänd, dock utan certifikatstatus. Klokt nog gav sig inte norrmännen, med Carl-Fredrik Nordanne i spetsen. Till FIFes årsmöte i Paris 1977 hade de utrustat sig med ett rikt bildmaterial och dokumentation både från det Norska avelsrådet och från uppfödare, där tre generationer Skogkatt fanns dokumenterat. PansTruls var den katt som gjorde störst intryck på Fifes General församling, som också godkände norsk skogkatt med certifikatstatus. Några av de första norska uppfödarna var:
Hur det började i Sverige Intresse fanns tidigt i Sverige för skogkatten, men norrmännen ville först skapa en god stam, så det var bara 3:e och 4:e generationskatter som fick exporteras. Under en och samma vecka 1977 kom de två första skogkatterna till Sverige, en hona som hette Mjavos Sarda och en hona vid namn Pans Tuppen (Tuppen ska betyda lilla sötnos eller något sådant på norska). Det var Stina Eneback som hade Enebackens uppfödning som importerade Mjavos Sarda. Marianne Rauhut importerade Pans Tuppen till sin uppfödning, Solhusets. Senare samma år köpte Rita Bertelius en hane. Det var Pans Tuppens bror, Pans Toddy, och han fick två kullar i augusti med Mjavos Sarda och hennes halvsyster Mjavos Saka Hari. Kullen mellan Pans Toddy och Mjavos Saka Hari föddes hos Skrängegårdens uppfödning den 10 augusti 1978. Det var den första norsk skogkattskullen sin registrerades i Sverige. Det blev Skrängegårdens första och enda kull. Tretton dagar senare fick Enebackens uppfödning Sveriges andra kull. 14 kattungar registrerades 1978. Marianne Rauhut registrerade sin första kull efter Pans Tuppen 1979. Tio år senare registrerades ungefär 700 kattungar per år och år 2009 registrerades knappt 1400 kattungar. Det var naturligtvis svårare att hitta passande hanar för parningar före internets tid. Stamtavlor kopierades friskt och man tittade på hanar på utställningar och det skickades brev med bilder på katter och kattungar. Kattungar fick annonseras ut i dagspressen. Eftersom utbudet på avelshannar inte var så stort användes de snyggaste hanarna till många honor. Eftersom de första skogkatterna, noviserna, var huskatter med liknande egenskaper behövde den nygamla rasen stabiliseras och bli mer likvärdig. Därför var det inte ovanligt med s.k. linjeavel, dvs att man parade en hane med hans barnbarn osv.
Aveln i Sverige idag Norsk skogkatt är en av de vanligaste raskatterna i Sverige idag. Det finns många katter i avel och avelsbasen är förhållandevis sund och bred. När rasen var ny kände alla uppfödare varandra och då var det lättare för dem att samarbeta. Idag är vi så många uppfödare att det inte är möjligt. Däremot kan och borde naturligtvis uppfödare gå samman och arbeta mot samma mål. Rasringarna (Skogkattslingan och Norsk skogkatt United), klubbar och forum på internet är samlingsforum där uppfödare kan "träffas" för att diskutera, samarbeta och hjälpa varandra. Rasringarna och klubbarna ordnar seminarier och föreläsningar för sina medlemmar. De båda rasringarna uppmanar också sina medlemmar att testa skogkatterna mot HCM enligt Pawpeds hälsoprogram. Det har fler och fler uppfödare börjat göra under senare år. Uppfödare rekommenderas också att testa avelskatter för GSD IV som är en förhållandevis nyupptäckt sjukdom. Norsk skogkatt har en rastypisk sjukdom och det är just GSD IV. Mycket förenklat kan man säga att GSD IV är en sjukdom som uppstår p g a det är ett fel i de kemiska processer som omvandlar socker till användbar energi. Kattungar som får genen från båda sina föräldrar dör oftast inom ett par dygn efter födsel, eller är dödfödda. Det som är bra med den sjukdomen är att det går att gentesta om katten har den sjuka genen eller inte. Om man bara avlar på katter som är fria från genen kommer sjukdomen snart att vara utrotad. Andra sjukdomar som finns hos norsk skogkatt är HCM, njurproblem, kattsnuva, kattpest och svansknickar, men inte mer eller mindre än hos andra kattraser. Jämfört med vissa andra raser verkar det som om uppfödare samarbetar bra, hjälps åt och lånar ut hanar till varandra. Norska skogkatter exporteras flitigt till Europa då vi ligger förhållandevis lågt i pris i Sverige jämfört med övriga Europa men också pga att vi har många fina katter och duktiga uppfödare här. En norsk skogkatt kostar år 2010 ca 5500 kr. Det importeras skogkatter också, till Sverige, från hela Europa, men främst från våra närmaste länder, Norge, Danmark, Finland och Tyskland. De uppfödare som importerar gör det för att få in nya linjer.
Skogkattens utveckling Norsk skogkatt är en ung ras. Den godkändes 1973 i Norge och blev godkänd av FIFe 1976, utan certifikatstatus. 1977 blev rasen helt erkänd av FIFes generalförsamling i Paris. De första noviserna hade många gemensamma nämnare men hade blivit uppblandade med huskatter under årens lopp vilket gjorde att de naturligtvis inte var helt lika. Detta syns fortfarande. Det finns en stor variation i de norska skogkatternas utseende. Det finns många rastypiska katter, men också en hel del mindre rastypiska. Skogkatten varierar mycket i storlek, i pälskvalitet och rastypiskhet. Skillnader i katternas utseende kan också bero på att grupper av uppfödare koncentrerar sig på vissa saker i standarden och bortser från andra, eller åtminstone inte tycker att de är lika viktiga. Det gör att katterna t.ex. får vackra huvuden men mindre kroppar, om uppfödarna koncentrerar sig på huvuden och bortser från storlek. Det verkar som om det som uppfödare koncentrerat sig på varierat under åren, vilket gjort att förändringar på rasen kanske inte blivit så stora ändå. Det verkar redan tidigt funnits de som avlat på stora kraftiga typer med mer längder och de som avlat på en lite mindre kortare typen. Av Baune stod för den sidan som avlade på storlek och längder, medan motsatsen var Pan's-typen. De som varit med länge tycker att katterna är något mer likvärdiga idag jämfört när vi började avla på rasen, och det är positivt. Något som flera nämnt är att temperamentet på katterna är bättre idag. Rasstandarden från 1976 ledde till att katterna fick raka långa profiler men för dålig bredd och höjd i huvudet. Öronen hamnade högt på huvudet vilket gjorde att triangeln inte blev liksidig. 1976 stod det i rasstandarden att skogkatternas huvudform skulle vara en triangel, men det stod inte att den skulle vara liksidig. De första skogkatterna hade ett brett huvud, en liksidig triangel och ett något kortare huvud än idag. Det var på nittiotalet när nya uppfödare tillkom och man avlade på långa raka profiler som huvudena blev för långa. Hakorna blev också sämre. De platta pannorna syntes mest från Stockholmsområdet och söderut i Sverige. I första standarden från 1972 står det flat panna. Troligtvis menade man inte att huvudet skulle bli platt. Enligt uppfödare som fött upp skogkatter länge hade de första skogkatterna hög rundad panna. Deras huvuden var möjligtvis lite kortare än idag, men inte låga. I senare standardbeskrivning förtydligade man att profilen skulle övergå i en lätt rundad panna med god höjd sett från sidan. Katterna blev mer extrema en period. För att undvika att skogkatterna blev förändrade och mer extrema förtydligade man, i nya standarden, att triangeln skulle vara liksidig och att öronens ytterlinjer skulle följa i samma linje som sidolinjerna. Uppfödare jag pratat med är överens om att den norska skogkatten skall ha en liksidig triangel och att de alltid haft det, även om det alltid funnits mer eller mindre rastypiska katter. Man får inte glömma att det ligger i vissa linjer hos skogkatterna att huvudena är lite smala när de är unga och att de breddar när katten blir vuxen. Andra linjer växer jämnt hela tiden. Vissa katter hade för små och rundade ögon och därför lade man till att de skulle vara lätt snedställda i den senaste standarden. Att många katter hade runda ögon kan ha berott på att det är vanligt att huskatter har runda ögon och noviserna var ju uppblandade med huskatter, så anlag för runda ögon måste ha funnits bland dem. De runda ögonen är i stort sett helt borta numera. Däremot kan vissa katter numera (år 2010) gå mot lite mindre ögon och ett "grymmare" uttryck som det inte står något om i standarden. Det står att skogkatten skall ha ett öppet uttryck. I standarden från 1976 står att man kan acceptera en något svagare profil på honor. Troligtvis beskrev man verkligheten. Det är väl troligt att fler skogkatter förr hade svaga, eller lätt sluttande profiler eftersom de flesta huskatter har det och rasen var uppblandad med dessa. Den formuleringen ändrades år 2000 när den nya standarden skrevs. När vi numera bara parar norska skogkatter med norska skogkatter gör det att profilerna är raka hos både honor och hanar. Katterna, särskilt honorna, tappade också i storlek i mitten på 90-talet. Den minskade storleken måste ha berott på att man tyckte att det var viktigare att koncentrera sig på andra saker. OK-benen var inte heller så raka då. De böjda okbenen måste ha kommit av uppblandningen med huskatterna.. Detta har man till stor del arbetat bort. De flesta katter har raka sidolinjer numera. Min uppfattning efter att ha pratat med flera uppfödare är att man behövde förtydliga rasstandarden och göra den mer utförlig eftersom katterna förändrades och blev mer extrema. Den nya standarden förtydligar det man menade i de första. På sjuttiotalet, när man på allvar började föda upp skogkatter fanns det inte så många uppfödare, man hjälptes åt, pratade med varandra och förtydligade det som behövdes. När det så småningom blev fler uppfödare på nittiotalet var inte detta möjligt längre. Det var också fler som ställde ut sina katter och fler domare tillkom som inte var lika bekanta med rasen. Problem uppstod när de extrema katterna gick bra på utställningarna i kombination med att vissa uppfödare då tyckte att det var så katterna skulle se ut och avlade på typade katter. Ju tydligare man skriver i en rasstandard, desto större chans är det att det inte blir missförstånd och förändringar på rasen. De första rasstandarderna är inte så tydliga och vissa ord kan betyda olika saker för olika uppfödare. När den första rasstandarden skrevs jämfördes norsk skogkatt med persern som var en av de största raserna på den tiden, vilket kan ha påverkat vissa ordval. Tanken från början med ordet höga, om öronen, innebar att de skulle sträva uppåt istället för att tippa framåt. Det hade ingenting att göra med att de skulle sitta tätt ihop, men det kan missförstås. Både förr och nu skulle och skall öronens linje följa sidolinjerna och förlänga trekanten. Efter att ha följt den nya rasstandarden i ungefär tio år kan vi se att skogkatternas huvuden fått tillbaka sin harmoni och sin trekant, sin haka och höga panna. Numera är rasen mer lik sitt ursprung än vad många katter var under nittiotalet, både vad gäller huvudform och storlek. I Danmark den 28-29 maj 1999, i Ringsted, antog FIFes generalförsamling den nuvarande standarden för norsk skogkatt. SVERAKs förslag röstades enhälligt igenom. Det var SVISS (skogkattens vänner i södra Sverige) som hade gjort ett stort arbete med att förbereda och bereda vägen för den nya standarden. Klubben höll ett seminarium i Hörby på våren 1998 där nästan alla Europeiska länder (med intresse för norsk skogkatt) var representerade. Där började man skissa på den nya standarden. Arbetet fortsatte under bl.a. Jörgen Fritjofs (S*Pax) och Paula Swepstons (den internationella skogkattssekreteraren) ledning. Min uppfattning efter att ha pratat med flera uppfödare var att man i stort sett var överens om den här standardändringen eftersom standarden som fanns inte var tillräckligt utförlig. Naturligtvis föranleddes en sådan stor förändring av långa debatter. En uppfödare sa att de nya uppfödarna var mest drivande, de mellangamla mer tveksamma, men när de riktigt gamla uppfödarna gick in i debatten ledde det till att det blev en förändring. Man ville förtydliga rasstandarden. Samtidigt ändrades också färggrupperna vid utställning, från två till nio. Det var nödvändigt eftersom det blivit för många katter som möttes på utställningarna. Under olika perioder har vissa delar på skogkatterna förändrats, som t.ex. att de blivit lite längre och smäckrare, men så har pendeln svängt och den kraftiga benstommen har kommit tillbaka osv. Något som faktiskt har förändrats något är att öronen har blivit större på katterna. Pälsen verkar ha blivit något kortare samtidigt som underullen minskat och hakorna har blivit lite svagare. Huvudena är något längre än de var på de allra första katterna. Vissa katter har lite mindre ögon. Detta måste vi se upp med. Norsk skogkatt har inte genomgått de stora förändringar om man kan se på t.ex. perser och siameser. Det kan bero på att vi är medvetna om att andra raser ändrats mycket och på den mediala informationen om det, men det kan också beror på att rasen är ung, så att vi inte hunnit förändra den så mycket än. Det kan bero på samarbete mellan uppfödare och en vilja hos nya uppfödare att lära av de äldre. Låt oss hoppas att det är så. Utställningarna som många uppfödare besöker är en källa till lärdom men kan också göra att uppfödare i önskan att föda upp vinnare premierar sådant som inte är rastypiskt. Den långa korrekta pälsen faller t.ex. är svårare att göra i ordning lika snyggt som en något mjukare kortare päls, vilket gör att den korrekta pälsen inte alltid premieras på utställning av domare som inte är vana att känna den sträva långa överpälsen och av uppfödare som ser att vissa katter ser väldigt fluffiga och fina ut. Lite mindre ögon som ger ett lite grymmare uttryck premieras också just nu. Jag hoppas att vi kommer att bevara våra underbara katter så som de är nu och inte faller i någon fälla att i jakt på utställningsframgångar avla mot extrema katter. När man började avla på norsk skogkatt så behövde man renavla och stabilisera standarden, eftersom avelsbasen var spretig och ojämn. Noviserna hade många gemensamma egenskaper men var inte helt lika. Många av dem följde standarden bra, medan andra inte gjorde det. Vissa noviser godkändes trots att de inte var rastypiska skogkatter. Idag har vi många vackra och rastypiska katter. Samtidigt är det nu som förr så att det finns och fanns rastypiska och mindre rastypiska katter. Det vi har kvar att göra är att se till att alla skogkatter blir lika fina och rastypiska. När vi arbetar med detta är det viktigt att vi har i åtanke att vi skall bevara vår ras efter standarden, och inte utveckla och dra iväg åt olika håll, efter vad som är på modet. Vi måste hjälpas åt och samarbeta. Det är inte några större skillnader på skogkatter i olika förbund eller världsdelar, även om det finns lokala skillnader. Våra skogkatter i Sverige har ett gott rykte. Vi har en bred avelsbas, även om den kunde vara ännu större eftersom det är mycket samma linjer som används, och vi har många uppfödare vilket gör att vi får stor konkurens. Det leder till att vi avlar fram vackra skogkatter. Vi är förhållandevis duktiga på att hjälpas åt och på att samarbeta, även om det givetvis förekommer mycket dumt prat och avundsjuka som inte främjar aveln på något sätt. Det skillnader vi ändå ser på katterna kan bero på olika saker. I något land kanske katterna har varit billiga vilket gjort att man inte importerat så många katter, det första avelsmaterialet kanske inte var det bästa vilket gjort att deras katter inte är av så hög kvalitet. Någon annanstans kanske det första avelsmaterialet var mycket bra vilket gör att deras katter är av god kvalitet, vare sig där finns många eller få skogkatter. Sedan kan det också vara så att skillnader beror på olika rasstandarder. I Europa finns det tre förbund, FIFe som SVERAK (Sveriges Katters Riksförbund) är medlem i, GCCF och WCF. FIFes och GCCFs rasstandarder är nästan identiska. WCFs standard skiljer sig när det gäller hur öronen skall vara placerade. WCF vill ha öronen högt placerade, i en rak linje över kinden. FIFe och GCCF vill att öronlinjen följer sidolinjerna i triangeln. Förutom att WCF vill ha öronen högre på huvudet så verkar deras katter vara något mer eleganta. Färgen Amber är tillåten inom FIFe och WCF, men inte inom GCCF . Det finns två amerikanska förbund, TICA och CFA. Om vi jämför FIFes rasstandard med de amerikanska så ser vi att de skiljer sig åt lite mer. Detta skulle kunna bero på att när FIFes standard skrevs så jämförde man skogkatterna med perserkatter. I jämförelse med dem har norsk skogkatt stora öron och har en lång kropp samt höga ben. Om man istället jämför norsk skogkatt, som man gjort i Amerika, med deras nationalkatt maine coon, så har norsk skogkatt istället beskrivits med medium stora öron som sitter lågt och med en medium längd på kroppen. Enligt uppfödare jag varit i kontakt med har de amerikanska katterna ett något snällare uttryck än de europeiska. Det hittar jag inte någon förklaring till i rasstandarden, men det skulle kunna ha att göra med att uppfödarna vill att skillnaden mellan maine coon och norsk skogkatt skall vara större. TICA och CFA har numera klubbar i Europa och på sikt kan det göra att kontakten mellan förbunden och uppfödare ökar så att våra standarder blir mer lika varandra.
Det är många uppfödare som föder upp norsk skogkatt. Det gör det ännu mer viktigt för oss uppfödare att samarbeta. Vi har den här vackra och underbara rasen tillsammans, att vårda och bevara.
författare Susanna Löfstrand
|
|
| bilaga 1 - bilder på norska skogkatter
Till sist ett litet försök att visa några bilder på skogkatter. Jag har valt att visa endast skogkatter från de nordiska länderna.
EC Solett av Baune, född
1980 var en kraftig katt med längder på kroppen, svansen och huvudet.
Den så välkände Pans Polaris, född 1980, finns med i så gott som alla skogkatt-stamtavlor. Det är Egil Nylund som
håller upp honom.
Elsie Nylund (Pans uppfödning) och EP/EC Truls av Bolke DSM J, troligtvis 10 månader gammal när bilden togs. Truls är född 1987 och
är son till Pans Polaris och novisen IC Gråpus.
S*Gomorran's Jerica,
född 1994.
IC S*Gomorran's King
Creole, 4 år gammal på bilden och född 1994.
S*Tigressans Chantal,
född 1995.
IDP Gefjon Menja, DM,
född 1998. Hon var elva år när bilden togs.
EC DK Killix Enigma DM,
född 2000 och ca nio år på bilden.
EC S*Juvelens Safir,
född 2000 och ca åtta år på bilden.
EC S*Restless Yawning
Angel, född 2002 och ca åtta år på bilden.
S*Kattfarmens Vale
Viggesson, född 2005 och drygt två år på bilden.
IC S*Kiss-Curls
Örjan, född 2008 och ca två år på bilden.
CH S*Fridalas Kastanj,
född 2008 och ca två år på bilden.
S*Little L's Bodyguard, född 2008.
CH S*Swingcat's Isaac
Rodzon, född 2009 och ca ett år på bilden.
Själv tycker jag inte att man kan se någon förändring på katterna utifrån bilderna. Det är kanske lite mer variation på de äldre katterna. Några av dem har öronen lite högt. Å' andra sidan hade jag lätt kunnat hitta bilder på katter med högt satta öron idag med, men jag har valt att använda bilder på, i mitt tycke, mycket rastypiska skogkatter. Något man också får tänka på är att vi kanske är duktigare på att fotografera katterna ur ett fördelaktigt perspektiv idag. Det har också varit svårt att hitta bra bilder på gamla katter. Det är ju inte bara att "sno" hur som helst. De bilder ovan jag inte tagit själv har jag fått lov att använda.
bilaga 2 - rasstandarder
FIFe Rasstandard från 1972:
Rasstandarden från 1976 :
Generellt
Huvud
Öron
Ögon
Kropp
Päls
Fel
GCCF's (Storbritannien) rasstandard för norsk skogkatt:
WCF's rasstandard för norsk skogkatt:
TICAs standard för norsk skogkatt
Temperament: Intelligent and independent.
CFAs standard för norsk skogkatt:
|
|
|
Källor:
|
|
