Pan's Polaris Pan's Polaris

Norsk skogkatt - rashistoria

Norsk skogkatt är en naturlig ras som har anor långt tillbaka i historien. En teori är att rasen uppkommit genom att europeiska korthårskatter och importerade asiatiska långhårskatter parat sig. Vikingarna hade handelsförbindelse med turkiska staden Bysans och det finns norska kattpopulationer som har samma färger som är vanliga på katter i Turkiet men ovanliga i Europa. Norsk skogkatt nämns tidigt i litteratur som Huldrekatta eller Trollkatta.  Redan på vikingatiden användes de som skeppskatter och var populära då de var duktiga och orädda råttfångare. Under 1300-talet när pesten kom drevs de ut i skogen och fick klara sig själva i det bistra klimatet som då rådde i Norge.

Hur det egentligen ligger till med skogkatternas bakgrund kan vi inte veta, men en mer logisk förklaring är kanske att skogkatten härstammar från de sydeuropeiska korthårskatterna som spred sig till alla delar av Europa för mycket länge sedan. Det naturliga urvalet har sedan gjort att de katter som bäst klarat det karga klimatet i Norge och övriga Norden överlevt. De har utvecklat en längre päls med vattenavvisande egenskaper och värmande ull tillsammans med andra egenskaper som behövs för att överleva i det kalla Norden.

Den norska skogkatten har nämnts i litteraturen vid flera tillfällen under årens gång.  Den danskfödde prästen Peter Clausson Friis levde en stor del av sitt liv i Norge och var vid sidan av sitt prästämbete mycket intresserad av naturen. Han beskrev djur han stötte på i den norska naturen. I mitten på 1500talet noterade han att det fanns olika slags katter, dels den vanliga som höll mössen borta och sedan en luden katt som påminde om en mård. Han beskrev den katten med krage, päls på rumpan och med  hår på öronspetsarna. Han skrev också att jägarna fick bra betalt för de långhåriga skinnen.

I Aftenbladet 1885 skrev en läsare i ett inlägg: "Är den norska skogkatten i färd med att dö ut?"

1912 skrev den norska författaren Gabriel Scott en barnbok med titeln  "Sølvfaks". Huvudpersonen i boken är en skogkatt med namn Sølvfaks.



Utseende

Norsk Skogkatt är en storvuxen och muskulös katt med lång kropp och höga ben där bakbenen ska vara högre än frambenen. Skogkatterna är anpassade att leva i ett bistert klimat, så den halvlånga pälsen består av tjock underull som skyddar mot kyla och långa vattenavstötande täckhår. Vuxna pälsade katter har stor krage, kindskägg, "byxor" på bakbenen och tofsar eller ”snöskor” under trampdynorna. Pälsen är, trots sin längd, lättskött.

Den norska skogkatten har en trekantig huvudform, stora toffsprydda öron, rak profil och kraftig haka. Ögonen ska vara stora och något snedställda. Svansen är lång och yvig, den ska nå åtminstone till skuldrorna men helst till nacken.

Rasen utvecklas långsamt så det kan ta några år innan skogkatten är färdigvuxen.  



Avelsprogram i Norge

Den första skogkatten visades upp på en kattutställning redan år 1938. Redan då ville några uppfödare försöka renavla rasen men kriget kom emellan. När Norge blev medlem i FIFe 1951 gjorde man förbundet uppmärksam på att det fanns en säregen ras som man ville få godkänd. FIFe lät då meddela att rasen måste renavlas och en standard måste skrivas.

Helen och Carl-Fredrik Nordane ville tillsammans med Edel Runås (alla medlemmar i NRR, Norske Rasekattlubbers Riksförbund) försöka bygga upp ett avelsprogram i början av sjuttiotalet för att bevara den Norska skogkatten och uppmanade alla skogkattägare om hjälp med att lokalisera de kvarvarande katterna. Man bestämde att fler skogkatter skulle synas på utställningar för att öka intresset för rasen, att en stambok för skogkatt skulle införas, att NRR s avelsråd måste godkänna alla avelsdjur och planer samt att en standard skulle fastställas. Enligt den standard som antogs vid NRR:s generalförsamling 1972 ska en norsk skogkatt vara kraftig och högbent med högre bakben än framben. Huvudet ska vara triangelformat med rak nos, platt panna och kraftig haka. Ögonen ska vara stora och passa till pälsfärgen. Alla färger är tillåtna på pälsen som ska vara lång och dubbel med täckhår och underull. Pälsen ska också ge katten en ”krage”, kindskägg, ”skjortbröst” och ”knickers”. Öronen ska vara stora och spetsiga med tofsar och svansen ska vara lång och buskig som en rävsvans.

Det var ett stort arbete att samla ihop tillräckligt många avelsdjur för att säkra att genpopulationen blev tillräckligt stor så att det inte skulle bli problem med inavel. Det arbetet pågick i Skandinavien ända fram till 1990 då novisklassen stängdes. En novis var en huskatt som såg ut som en norsk skogkatt och som blev godkänd som sådan av  medlemmar ur NRR eller en domare. Noviser godkändes i flera länder. Novisklassen stängdes på grund av  att alltför många katter godkändes av oerfarna domare, även sådana som inte hade skogkattens rastypiska utseende.

Else och Egil Nylund visade bilder på sina kattungar för en Perseruppfödare, Sonja Borgel. Sonja såg att några av kattungarna hade de egenskaper som NNR efterfrågade och hon informerade Helen och  Carl-Fredrik Nordane samt Edel Runås som fick kontakt med Nylunds. En av kattungarna i kullen valdes ut, Pan's Truls. Han hade den speciella päls med täckhår och underull som norska skogkatter ska ha. Det blev bestämt att Edel Runås hona, Pippa Skogpuss, skulle paras med Nylunds hane, Pan's Truls. Denna parning var så startskottet för det avelsprogram man lade upp för att bevara Skogkatten och sedermera få den godkänd som ras inom Fife.

1974 registrerades stamnamnet ”Pan's” i Norge av Else och Egil Nylund

Pans Truls föddes 2 maj 1973 efter två noviser, King (ns 23) och Lucy (f). Den 20 juni 1974 registrerades han som experiment 20 i experimentregistret strax före sin kull med Pippa Skogpuss.

Truls fick bara två kullar. Den första kullen fick han 1973, tillsammans med Pan's Trultes. Då blev det tre kattungar som hette Pan's Silver, Pan's Tingeling och Pan's Tussa.  Tillsammans med Pippa Skogpussblev det, 17 april 1974,  två kattungar som kallades Piewiks Forest Troll och Piewiks Forest Nisse. Att det inte blev fler kullar beror på att Pan's Truls sprang bort från sina ägare.

1973 var året då Norsk skogkatt godkändes som ras i Norge och Truls var den katt som fick stå modell för den första rasstandarden.             

Pan's Polaris är bredvid Truls den katt som är mest känd av de katter som Else och Egil Nylund födde upp. Han föddes 5 oktober 1984 och dog 25 mars 2000, femton år gammal. Pan's Polaris föräldrar var Niro’s Dunder och novisen Pussi.

Pan's Polaris användes mycket flitigt i aveln för att stabilisera typen och standarden och hans bidrag till rasen har lämnat starka spår. Han finns i nästan alla skogkatters stamtavla, om än långt bak. Hans solida typ och stabila nedärvningsförmåga kommer att prägla rasen i decennier, tillsammans med den vita svanstippen som var Polaris signum.



Godkänd som ras

Norsk skogkatter bokfördes i experimentstamboken och 1976 hade norrmännen ca 100 katter registrerade. Samma år på FIFes årsmöte i Wiesbaden blev Skogkatten officiellt erkänd, dock utan certifikatstatus. Klokt nog gav sig inte norrmännen, med Carl-Fredrik Nordanne i spetsen. Till FIFes årsmöte i Paris 1977 hade de utrustat sig med ett rikt bildmaterial och dokumentation både från det Norska avelsrådet och från uppfödare, där tre generationer Skogkatt fanns dokumenterat. Pan's Truls var den katt som gjorde störst intryck på Fifes General församling, som också godkände norsk skogkatt med certifikatstatus.

Några av de första norska uppfödarna var:

Pjewiks Forrest (Edel Runås)
Av Karibo
Högloft
Mjavo
Lövetangen
Jakobellas
Av Baune
Torvmyra's
Pan's
 



Hur det började i Sverige

Intresse fanns tidigt i Sverige för skogkatten, men norrmännen ville först skapa en god stam, så det var bara 3:e och 4:e generationskatter som fick exporteras.

Under en och samma vecka 1977 kom de två första skogkatterna till Sverige, en hona som hette Mjavos  Sarda och en hona vid namn Pan's Tuppen (Tuppen ska betyda lilla sötnos eller något liknande på norska). Det var Stina Eneback som hade Enebackens uppfödning som importerade Mjavos Sarda. Marianne Rauhut importerade Pans Tuppen till sin uppfödning, Solhusets. Senare samma år köpte Rita Bertelius en hane. Det var Pan's Tuppens bror, Pan's Toddy, och han fick två kullar i augusti med Mjavos Sarda och hennes halvsyster Mjavos Saka Hari. Kullen mellan Pans Toddy och Mjavos Saka Hari föddes hos  Skrängegårdens uppfödning den 10 augusti 1978. Det var den första norsk skogkattskullen sin registrerades i Sverige. Det blev Skrängegårdens första och enda kull. Tretton dagar senare fick Enebackens uppfödning Sveriges andra kull. 14 kattungar registrerades 1978. Marianne Rauhut registrerade sin första kull efter Pan's Tuppen 1979. Tio år senare registrerades ungefär 700 kattungar per år och år 2009 registrerades knappt 1400 kattungar.

Det var naturligtvis svårare att hitta passande hanar för parningar före internets tid. Stamtavlor kopierades friskt och man tittade på hanar på utställningar och det skickades brev med bilder på katter och kattungar. Kattungar fick annonseras ut i dagspressen. Eftersom utbudet på avelshannar inte var så stort användes de snyggaste hanarna till många honor.  Eftersom de första skogkatterna, noviserna,  var huskatter med liknande egenskaper behövde den nygamla rasen stabiliseras och bli mer likvärdig. Därför var det inte ovanligt med s.k. linjeavel, dvs att man parade en hane med hans barnbarn osv.


 

Aveln i Sverige idag

Norsk skogkatt är en av de vanligaste raskatterna i Sverige  idag. Det  finns många katter i avel och avelsbasen är förhållandevis sund och bred.

När rasen var ny kände alla uppfödare varandra och då var det lättare för dem att samarbeta. Idag är vi så många uppfödare att det inte är möjligt. Däremot kan och borde naturligtvis uppfödare gå samman och arbeta mot samma mål. Rasringen Skogkattslingan , klubbar och forum på internet är samlingsplatser där uppfödare kan "träffas" för att  diskutera, samarbeta och hjälpa varandra. Skogkattslingan och klubbarna ordnar seminarier och föreläsningar för sina medlemmar. Skogkattslingan uppmanar också sina medlemmar att testa skogkatterna mot HCM enligt Pawpeds hälsoprogram. Det har fler och fler uppfödare börjat göra under senare år. 

Man har avlat bort sjukdomen GSD IV, som är den enda rastypiska sjukdomen norsk skogkatt har.  Mycket förenklat kan man säga att GSD IV är en sjukdom som uppstår p g a det är ett fel i de kemiska processer som omvandlar socker till användbar energi. Kattungar som får genen från båda sina föräldrar dör oftast inom ett par dygn efter födsel, eller är dödfödda. Det som är bra med den sjukdomen är att det går att gentesta om katten har den sjuka genen eller inte. Vi blev av med sjukdomen genom att inte para bärare med varandra och genom att i förlängningen inte använda bärare heller i avel.

PK Def (Puruvate Kinase Deficiancy) som är en blodbristsjukdom upptäcktes på skogkatter ungefär år 2013. Genom att testa katter i avel håller vi på att avla bort den sjukdomen med då den precis som GSD IV går att gentesta så att man inte parar två bärare och får sjuka katter. ​

Andra sjukdomar som finns hos norsk skogkatt är  njurproblem, kattsnuva, kattpest och svansknickar, men inte mer eller mindre än hos andra kattraser.

Jämfört med vissa andra raser verkar det som om uppfödare samarbetar bra, hjälps åt och lånar ut hanar till varandra.

Norska skogkatter exporteras flitigt till Europa då vi ligger förhållandevis lågt i pris i Sverige jämfört med övriga Europa men också pga att vi  har många fina katter och duktiga uppfödare här.  Det importeras skogkatter också, till Sverige, från hela Europa, men främst från våra närmaste länder, Norge, Danmark, Finland och Tyskland. De uppfödare som importerar gör det för att få in nya linjer.



Skogkattens utveckling

Norsk skogkatt är en ung ras. Den godkändes 1973 i Norge och blev godkänd av FIFe 1976, utan certifikatstatus. 1977 blev rasen helt erkänd av FIFes generalförsamling i Paris. De första noviserna hade många gemensamma nämnare men hade blivit uppblandade med huskatter under årens lopp vilket gjorde att de naturligtvis inte var helt lika. Detta syns fortfarande. Det finns en stor variation i de norska skogkatternas utseende. Det finns många rastypiska katter, men också en hel del mindre rastypiska. Skogkatten varierar mycket i storlek, i pälskvalitet och rastypiskhet. Skillnader i katternas utseende kan också bero  på att grupper av uppfödare koncentrerar sig på vissa saker i standarden och bortser från andra, eller åtminstone inte tycker att de är lika viktiga. Det gör att katterna t.ex. får vackra huvuden men mindre kroppar, om uppfödarna koncentrerar sig på huvuden och bortser från storlek. Det verkar som om det som uppfödare koncentrerat sig på varierat under åren, vilket gjort att förändringar på rasen kanske inte blivit så stora ändå. Det verkar redan tidigt funnits de som avlat på stora kraftiga typer med mer längder och de som avlat på en lite mindre kortare typen. Av Baune stod för den sidan som avlade på storlek och längder, medan motsatsen var Pan's-typen. De som varit med länge tycker att katterna är något mer likvärdiga idag jämfört när vi började avla på rasen, och det är positivt. Något som flera nämnt är att temperamentet på katterna är bättre idag.

Rasstandarden från 1976  ledde till att katterna fick raka långa profiler men för dålig bredd och höjd i huvudet. Öronen hamnade högt på huvudet vilket gjorde att  triangeln inte blev liksidig. 1976 stod det i rasstandarden att skogkatternas huvudform skulle vara en triangel, men det stod inte att den skulle vara liksidig. De första skogkatterna hade ett brett huvud, en liksidig triangel och ett något kortare huvud än idag.

Det var på nittiotalet när nya uppfödare tillkom och man avlade på långa raka profiler som huvudena blev för långa. Hakorna blev också sämre. De platta pannorna syntes mest från Stockholmsområdet och söderut i Sverige. I första standarden från 1972 står det flat panna. Troligtvis menade man inte att huvudet skulle bli platt. Enligt uppfödare som fött upp skogkatter länge hade de första skogkatterna hög rundad panna. Deras huvuden var möjligtvis lite kortare än  idag, men inte låga. I senare standardbeskrivning förtydligade man att profilen skulle övergå i en lätt rundad panna med god höjd sett från sidan.

Katterna blev mer extrema en period. För att undvika att skogkatterna blev förändrade och mer extrema förtydligade man, i nya standarden, att triangeln skulle vara liksidig och att öronens ytterlinjer skulle följa i samma linje som sidolinjerna.  Uppfödare jag pratat med är överens om att den norska skogkatten skall ha en liksidig triangel och att de alltid haft det, även om det alltid funnits mer eller mindre rastypiska katter. Man får inte glömma att det ligger i vissa linjer hos skogkatterna att huvudena är lite smala när de är unga och att de breddar när katten blir vuxen. Andra linjer växer jämnt hela tiden.

Vissa katter hade för små och rundade ögon och därför lade man till att de skulle vara lätt snedställda i den senaste standarden. Att många katter hade runda ögon kan ha berott på att det är vanligt att huskatter har runda ögon och noviserna var ju uppblandade med huskatter, så anlag för runda ögon måste ha funnits bland dem. De runda ögonen är i stort sett helt borta numera. Däremot kan vissa katter  numera (år 2010) gå mot lite mindre ögon och ett "grymmare" uttryck som det inte står något om i standarden. Det står att skogkatten skall ha ett öppet uttryck.

I standarden från 1976 står att man kan acceptera en något svagare profil på honor. Troligtvis beskrev man verkligheten. Det är väl troligt att fler skogkatter förr hade svaga, eller lätt sluttande profiler eftersom de flesta huskatter har det och rasen var uppblandad med dessa.  Den formuleringen ändrades år 2000 när den nya standarden skrevs. När vi numera bara parar norska skogkatter med norska skogkatter gör det att profilerna är raka hos både honor och hanar.

Katterna, särskilt honorna, tappade också i storlek i mitten på 90-talet. Den minskade storleken måste ha berott på att man tyckte att det var viktigare att koncentrera sig på andra saker.  OK-benen var inte heller så raka då. De böjda okbenen måste ha kommit av uppblandningen med huskatterna.. Detta har man till stor del arbetat bort. De flesta katter har raka sidolinjer numera.

Min uppfattning efter att ha pratat med flera uppfödare är att man behövde förtydliga rasstandarden  och göra den mer utförlig eftersom katterna förändrades och blev mer extrema. Den nya standarden förtydligar det man menade i de första. På sjuttiotalet, när man på allvar började föda upp skogkatter fanns det inte så många uppfödare, man hjälptes åt, pratade med varandra och förtydligade det som behövdes. När det så småningom blev fler uppfödare på nittiotalet var inte detta möjligt längre. Det var också fler som ställde ut sina katter och fler domare tillkom som inte var lika bekanta med rasen. Problem uppstod när de extrema katterna gick bra på utställningarna i kombination med att vissa uppfödare då tyckte att det var så katterna skulle se ut och avlade på typade katter.

Ju tydligare man skriver i en rasstandard, desto större chans är det att det inte blir missförstånd och förändringar på rasen. De första rasstandarderna är inte så tydliga och vissa ord kan betyda olika saker för olika uppfödare. När den första rasstandarden skrevs jämfördes norsk skogkatt med persern som var en av de största raserna på den tiden, vilket kan ha påverkat vissa ordval. Tanken från början med ordet höga, om öronen, innebar att de skulle sträva uppåt istället för att tippa framåt. Det hade ingenting att göra med att de skulle sitta tätt ihop, men det kan missförstås. Både förr och nu skulle och skall öronens linje följa sidolinjerna och förlänga trekanten.

Efter att ha följt den nya rasstandarden i ungefär tio år kan vi se att skogkatternas huvuden fått tillbaka sin harmoni och sin trekant, sin haka och höga panna. Numera är rasen mer lik sitt ursprung än vad många katter  var under nittiotalet, både vad gäller huvudform och storlek.

I Danmark den 28-29 maj 1999, i Ringsted,  antog  FIFes generalförsamling   den nuvarande standarden för norsk skogkatt. SVERAKs förslag röstades enhälligt igenom. Det var SVISS (skogkattens vänner i södra Sverige) som hade gjort ett stort arbete med att förbereda och bereda vägen för den nya standarden. Klubben höll ett seminarium i Hörby  på våren 1998 där nästan alla Europeiska länder (med intresse för norsk skogkatt) var representerade. Där började man skissa på den nya standarden. Arbetet fortsatte under bl.a. Jörgen Fritjofs (S*Pax) och Paula Swepstons (den internationella skogkattssekreteraren) ledning. Min uppfattning efter att ha pratat med flera uppfödare var att man i stort sett var överens om den här standardändringen eftersom standarden som fanns inte var tillräckligt utförlig. Naturligtvis föranleddes en sådan stor förändring av långa debatter.  En uppfödare sa att de nya uppfödarna var mest drivande, de mellangamla mer tveksamma, men när de riktigt gamla uppfödarna gick in i debatten ledde det till att det blev en förändring. Man ville förtydliga rasstandarden. Samtidigt ändrades också färggrupperna vid utställning, från två till nio. Det var nödvändigt eftersom det blivit för många katter som möttes på utställningarna.

Under olika perioder har vissa delar på skogkatterna förändrats, som t.ex. att de blivit lite längre och  smäckrare, men så har pendeln svängt och den kraftiga benstommen har kommit tillbaka osv. Något som faktiskt har förändrats något är att öronen har blivit större på katterna. Pälsen verkar ha blivit något kortare samtidigt som underullen minskat och hakorna har blivit lite svagare. Huvudena är något längre än de var på de allra första katterna. Vissa katter har lite mindre ögon. Detta måste vi se upp med. Norsk skogkatt har inte genomgått de stora förändringar om man kan se på t.ex. perser och siameser.  Det kan bero på att vi är medvetna om att andra raser ändrats mycket och på den mediala informationen om det, men det kan också beror på att rasen är ung, så att vi inte hunnit förändra den så mycket än. Det kan bero på samarbete mellan uppfödare och en vilja hos nya uppfödare att lära av de äldre. Låt oss hoppas att det är så. Utställningarna som många uppfödare besöker är en källa till lärdom men kan också göra att uppfödare i önskan att föda upp vinnare premierar sådant som inte är rastypiskt. Den långa korrekta pälsen faller t.ex. är svårare att göra i ordning lika snyggt som en något mjukare kortare päls, vilket gör att den korrekta pälsen inte alltid premieras på utställning av domare som inte är vana att känna den sträva långa överpälsen och av uppfödare som ser att vissa katter ser väldigt fluffiga och fina ut. Lite mindre ögon som ger ett lite grymmare uttryck premieras också just nu. Jag hoppas att vi kommer att bevara våra underbara katter så som de är nu och inte faller i någon fälla att i jakt på utställningsframgångar avla mot extrema katter.

När man började avla på norsk skogkatt så behövde man renavla och stabilisera standarden, eftersom avelsbasen var spretig och ojämn. Noviserna hade många gemensamma egenskaper men var inte helt lika. Många av dem följde standarden bra, medan andra inte gjorde det. Vissa noviser godkändes trots att de inte var rastypiska skogkatter. Idag har vi många vackra och rastypiska katter. Samtidigt är det nu som förr så att det finns och fanns rastypiska och mindre rastypiska katter. Det vi har kvar att göra är att se till att alla skogkatter blir lika fina och rastypiska. När vi arbetar med detta är det viktigt att vi har i åtanke att vi skall bevara vår ras efter standarden, och inte utveckla och dra iväg åt olika håll, efter vad som är på modet. Vi måste hjälpas åt och samarbeta.

Det är inte några större skillnader på skogkatter i olika förbund eller världsdelar, även om det finns lokala skillnader. Våra skogkatter i Sverige har ett gott rykte. Vi har en bred avelsbas, även om den kunde vara ännu större eftersom det är mycket samma linjer som används, och vi har många uppfödare vilket gör att vi får stor konkurens. Det leder till att vi avlar fram vackra skogkatter. Vi är förhållandevis duktiga på att hjälpas åt och på att samarbeta, även om det givetvis förekommer mycket dumt prat och avundsjuka som inte främjar aveln på något sätt.

Det skillnader vi ändå ser på katterna kan bero på olika saker. I något land kanske katterna har varit billiga vilket gjort att man inte importerat så många katter, det första avelsmaterialet kanske inte var det bästa vilket gjort att deras katter inte är av så hög kvalitet. Någon annanstans kanske det första avelsmaterialet var mycket bra vilket gör att deras katter är av god kvalitet, vare sig där finns många eller få skogkatter. Sedan kan det också vara så att skillnader beror på olika rasstandarder.  I Europa finns det tre förbund, FIFe som SVERAK (Sveriges Katters Riksförbund) är medlem i, GCCF och WCF.

FIFes och GCCFs rasstandarder är nästan identiska. WCFs standard skiljer sig när det gäller hur öronen skall vara placerade. WCF vill ha öronen högt placerade, i en rak linje över kinden. FIFe och GCCF vill att öronlinjen följer sidolinjerna i triangeln.  Förutom att WCF vill ha öronen högre på huvudet så verkar deras katter vara något mer eleganta. Färgen Amber är tillåten inom FIFe och WCF, men inte inom GCCF .

Det finns två amerikanska förbund, TICA och CFA. Om vi jämför FIFes rasstandard med de amerikanska så ser vi att de skiljer sig åt lite mer. Detta skulle kunna bero på att när FIFes standard skrevs så jämförde man skogkatterna med perserkatter. I jämförelse med dem har norsk skogkatt stora öron och har en lång kropp samt höga ben. Om man istället jämför norsk skogkatt, som man gjort i Amerika, med deras nationalkatt maine coon, så har norsk skogkatt istället beskrivits med medium stora öron som sitter lågt och med en medium längd på kroppen. Enligt uppfödare jag varit i kontakt med har de amerikanska katterna ett något snällare uttryck än de europeiska. Det hittar jag inte någon förklaring till i rasstandarden, men det skulle kunna ha att göra med att uppfödarna vill att skillnaden mellan maine coon och norsk skogkatt skall vara större.

TICA och CFA har numera klubbar i Europa och på sikt kan det göra att kontakten mellan förbunden och uppfödare ökar så att våra standarder blir mer lika varandra.


Det är många uppfödare som föder upp norsk skogkatt. Det gör det ännu mer viktigt för oss uppfödare att samarbeta.  Vi har den här vackra och underbara rasen tillsammans, att vårda och bevara.


författare Susanna Löfstrand    


bilaga 1 - bilder på norska skogkatter 

Jag har inte hittat alla de gamla bilderna jag använde på min förra sida, men här är i alla fall några bilder på både äldre katter och katter födda på 2000-talet.

Pan's Truls, född 1973
Pan's Truls, född 1973
Pan's Polaris, född 1984
Pan's Polaris, född 1984
EP EC Truls av Bolke, född 1987
EP EC Truls av Bolke, född 1987
Pan's Taiga, född 1988
Pan's Taiga, född 1988
Avedine, den första novisgodkända vita skogkatten
Avedine, den första novisgodkända vita skogkatten
Fabian av Ulse, född 1989
Fabian av Ulse, född 1989
Solhuset's Sylvester, född 1989
Solhuset's Sylvester, född 1989
N Silver Santana av Myre som kattunge, född 1996
N Silver Santana av Myre som kattunge, född 1996
EC S*Juvelens Rubin, född 2000
EC S*Juvelens Rubin, född 2000
GIC S*Kiss-Curl's Ylva, född 2006
GIC S*Kiss-Curl's Ylva, född 2006
CH S*Fridalas Kastanj, född 2008
CH S*Fridalas Kastanj, född 2008
IC S*Kiss-Curl's Örjan, född 2008
IC S*Kiss-Curl's Örjan, född 2008
IP & SC S*Swingcat's Isaac Rodzon DVM, född 2009
IP & SC S*Swingcat's Isaac Rodzon DVM, född 2009
GIC SE*Holy Smoke's Mean Machine, född 2011
GIC SE*Holy Smoke's Mean Machine, född 2011
SE*Fjärilflickans Nevada, född 2013
SE*Fjärilflickans Nevada, född 2013
D*Ahadi von Negelse, född 2014
D*Ahadi von Negelse, född 2014

Själv tycker jag inte att man kan se någon större förändring på katterna utifrån bilderna. Kanske är ögonen lite mindre, öronen lite större och huvudena är något längre på katter födda på 2000-talet. Det är också mycket mer variation på de äldre katterna. Jag har valt att använda bilder på, i mitt tycke, rastypiska och vackra skogkatter från dåtid och nutid.  Om jag valt att använda bilder på katter som var mycket mindre rastypiska från förr och mer extrema katter från nutid så hade ju skillnaderna blivit större. Något man också får tänka på är att vi idag är mycket bättre på att fotografera katterna ur ett fördelaktigt perspektiv idag så att deras trekantiga huvudform och profiler bättre kommer till sin rätt. Vi är också bättre på att fotografera katterna på deras höjd. Ibland är också nutidens katter trimmade i huvuet, för att framhäva deras huvudform.

S*Solhusets Sylvester, född 1989.05.14 S*Solhusets Sylvester, född 1989.05.14


bilaga 2 - rasstandarder


FIFe
Rasstandard från 1972:
Type:
Kraftig, højbenet med knickers på bagbenene.
Hoved:
Langt og trekantet. Ret profil, flad pande.
Øjne:
Store, farven passer til pelsfarven.
Øre:
Høje, spidse med tufser. Skal sidde højt på hovedet, men ikke for tæt sammen.
Pels:
Lang med krave, kindskæg, skjortebryst og knickers. Alle farver tilladt. Hængende dækhår.
Hale:
Lang og busket.
Kondition:
Muskuløs og spændstig.
Hunkatten er mindre end hankatten både i størrelse og pels (krave, bryst og skæg).

 
Rasstandarden från 1976 :
Type: 
Kraftig og høybent.
Hoved:
Langt, triangelformet, rett profil eller svakt konveks buet, uten "stop", god hage.
Øjne:
Store, åpne, farven passende til pelsen.
Øre:
Høye, med gaupetufser. Skal sitte høyt på hodet, men ikke for nær hverandre.
Pels:
Lang, lett ullen underpels. Overpelsen glatt, hengende, kvaliteten fetere enn perserpels, således vil det ikke dannes klumper eller tover. Knickers på bakbena, krave, skjortebryst, kinnshjegg (helst i trekant fra ørepartiet). Alle farver tillatt.
Hale:
Lang og busket (revehale).
Kondition:
Muskuløs og kraftig.
Merk: Hunnkattene er meget feminine, og profilen blir ofte ikke fullt så god hos disse som hos hannene. Mindre og nettere enn hannene. 


FIFEs officiella standard för NORSK SKOGKATT från 1 januari 2000
Generellt
Storlek - stor

Huvud
Form - triangelformat, med alla sidor lika långa;
med god höjd sett i profil; pannan lätt rundad; lång, rak profil utan brott i linjen (inget stop)
Haka - kraftig

Öron
Form - stora, breda vid basen, spetsiga; med lodjurstofsar och långa hår i öronen
Placering - högt och öppet, så att öronens yttre linjer följer huvudets linjer ner till hakan

Ögon
Form - stora och ovala, öppna, lätt snedställda, Uttryck alert uttryck
Färg - alla färger tillåtna oavsett pälsfärg

Kropp
Struktur - lång, kraftigt byggd; kraftig benstomme
Ben- kraftiga, höga ben; bakbenen högre än frambenen
Tassar- stora, runda, i proportion till benen
Svans - lång och buskig, skall nå åtminstone till skulderbladen, men önskvärt är att den når till nacken

Päls
Struktur- semilång. Den ulliga underpälsen täcks av en vatten avstötande överpäls. Dessa långa, grova och glänsande hår täcker ryggen och sidorna. En full pälsad katt har skjortbröst, en full krage och byxor.
Färg - alla färger är tillåtna, inkluderat med vitt, utom maskade varianter, choklad, lila, kanel (cinnamon) och fawn. Alla mängder av vitt är tillåtet, t.ex. vit bläs, vit medaljong, vitt bröst, vitt på magen, vitt på tassarna etc.

Fel
Generellt - för små och klent byggda katter
Huvud - runt eller fyrkantigt huvud, profil med brott (stop)
Öron - små öron, för brett placerade, för tätt placerade
Ben - korta ben, tunna ben
Svans - kort svans
Päls - torr päls, knutig (tovig), för silkig

 

GCCF's (Storbritannien) rasstandard för norsk skogkatt:
Head
Triangular, where all sides are equal. Long straight profile without break in line. Forehead slightly rounded. Strong chin.
 
Ears
Large, not rounded, with good width at base. Ear placement high, and open set so that the lines of the ears follow the line of the head down to the chin. With Lynx-like tufts and long hair out of the ears.
 
Eyes
Large, oval, well opened, obliquely set and alert expression. All colours allowed.
 
Body
Big and strongly built, long and muscular with solid bone structure. Having a deep chest and powerful neck.
 
Legs (and paws)
High on legs, with back legs longer than front legs. Paws large and round, in proportion to the legs. Tufts of fur between toes.
 
Tail
Long and bushy, should reach at least to the shoulder blades, but preferably to the neck.
 
Coat
Semi-long. the woolly undercoat being covered by a smooth, water repellent overcoat; which consists of long, coarser and glossy guard hairs covering the back, sides and tail. A fully coated cat has a shirtfront, a full ruff and knickerbockers. ( A shorter coat in summer is acceptable).
 
Faults
Cobby, small or delicate build. Break (stop) in profile. Round or square head. Short tail (not reaching to back of shoulder blades.) Short legs. Dry, knotted coat or too soft a coat. Small ears. Round eyes. Any defect as listed in the preface to the SOP booklet.
 
Colour: currently in GCCF all listed colours are allowed; except Chocolate, Lilac, Apricot, Caramel, Cinnamon, Amber, Fawn and Siamese pattern. Any amount of white is allowed, i.e. white on paws, chest, belly or blaze, locket etc.



WCF's rasstandard för norsk skogkatt:
Body
The medium to large sized cat has a solid, elongated body with a massive bone structure.
The legs are long and muscular, the hind legs are higher than the front legs, the paws are broad and round, with tufts between the toes.
The tail is very long (at least as long as the body) and bushy.
 
Head
The head has the shape of an equilateral triangle with a long, straight profile.
The chin is firm.
 
Ears
The ears are very large with a broad base and high on the head so that the outer line of the ears runs in a straight line over the cheeks. They have lynx-tufts and have ear furnishing.
 
Eyes
The eyes are large, open and slightly oval.
Eye colour shall be even and corresponds to the coat colour.
 
Coat
The coat is of medium length. The woolly undercoat is covered by long, glossy, firm and water repellent hair. The top coat covers the back, the flanks and the top of the tail completely. The under side of the body and the back of the hind legs have only undercoat.
A long frill, a triangular-shaped beard hanging down from the cheeks and "knickerbockers" on the hind legs complete the appearance.
 
Colour varieties
The colours chocolate and cinnamon, as well as their dilution (lilac and fawn) are not recognized in any combinations (bicolour, tricolour, tabby). The pointed pattern is also not recognized.
All other colours and patterns are recognized. Any amount of white is permitted. The description of colours is listed in the general list of colours.
 
Faults
dry coat, knotted with lumps
silky coat texture

Remarks
The general assembly of the WCF decided at its meeting in Milan on August 03, 2002 that cross-breeding with other breeds in all natural breeds, such as Maine Coon, Norwegian Forest, Turkish cats and Siberian, needs the permission of the judges' commission.

 

TICAs standard för norsk skogkatt
HEAD:
Shape
Triangular, where all sides are equally long when measured from the outer base of the ears to the chin and between the outer base of the ears; good height when seen in profile; forehead is sloped back.
 
Eyes:
Large, almond shaped, set obliquely. Alert expression. All eye colors except odd-eyes or blue permitted regardless of coat color. Odd-eyes and blue eyes permitted in white and with white only.
 
Ears
Large, wide at the base, arched forward as if listening, slightly rounded tips that appear pointed when lynx tips are present. Lynx tips and furnishings that extend beyond the outer edge of each ear are desirable. The outer edge of the ear should follow the line of the head down to the chin.
 
Muzzle
Following the line of the triangular head, with no evidence of pinch or snippiness.
 
Profile
Long, straight profile from tip of nose to brow without break in line, i.e., no stop.
 
Neck
Muscular; medium in length.
 
BODY:
Torso
Medium long and substantial.
 
Legs
In proportion to the body length, with hind legs higher than fore legs.
 
Feet
Large, round, well-tufted.
 
Tail
Long and bushy. Should be at least as long as the body.
 
Boning
Substantial.
 
Musculature: Strongly built and sturdy.
 
COAT/COLOR:
Length: Semi-long.
 
Texture: The dense, woolly undercoat is covered by a smooth, water repellant upper coat which consists of long, coarse and glossy hair covering the back and the sides. A fully coated cat has a full ruff and britches.
 
Colors: All colors of all divisions of the traditional category are recognized including all colors with white. Any amount of white is allowed anywhere on the cat.
 
OTHER:
Balance: Muscular and wellproportioned.
 
Condition: Not applicable/assumed.
 
Temperament: Intelligent and independent.

 

CFAs standard för norsk skogkatt:

General
The Norwegian Forest Cat is a sturdy cat with a distinguishing double coat and easily recognizable body shape. It is a slow maturing breed, attaining full growth at approximately five years of age 
 
Head
Equilateral triangle, where all sides are of equal length as measured from the outside of the base of the ear to the point of the chin. The neck is short and heavily muscled.
 
Nose profile
Straight from the brow ridge to the tip of the nose without a break in the line. The flat forehead continues into a gentle curved skull and neck.
 
Chin
The chin is firm and should be in line with the front of the nose. It is gently rounded in profile.
 
Muzzle
Part of the straight line extending toward the base of ear without pronounced whisker pads and without pinch.
 
Ears
Medium to large, rounded at the tip, broad at base, set as much on the side of the head as on top of the head, alert, with the cup of the ear pointing a bit sideways. The outsides of the ears follow the lines from the side of the head down to the chin. The ears are heavily furnished. Lynx tips are desirable but not required.
 
Eyes
Large, almond shaped, well-opened and expressive, set at a slight angle with the outer corner higher than the inner corner.
 
Body
Solidly muscled and well-balanced, moderate in length, substantial bone structure, with powerful appearance showing a broad chest and considerable girth without being fat. Flank has great depth. Males should be large and imposing; females may be more refined and may be smaller.
 
Legs
Medium with hind legs longer than front legs, making the rump higher than the shoulders. Thighs are heavily muscled; lower legs are substantial. When viewed from the rear, back legs are straight. When viewed from the front the paws appear to be “toe out.” Large round, firm paws with heavy tufting between toes.
 
Tail
Long and bushy. Broader at the base. Desirable length is equal to the body from the base of tail to the base of neck. Guard hairs desirable.
 
Coat
Distinguishing double coat, consisting of a dense undercoat, covered by long, glossy and smooth water-resistant guard hairs hanging down the sides. The bib consists of three separate sections: short collar at neck, side mutton chops, and frontal ruff. Britches are full on the hind legs. The coat may be fuller in the winter than the summer because the dense undercoat has its full development in the winter. Softer coats are permitted in shaded, solid and bicolor cats. Type and quality of coat is of primary importance; color and pattern are secondary.
 
Patterns
Every color and pattern is allowable with the exception of those showing hybridization resulting in the colors chocolate, sable, lavender, lilac, cinnamon, fawn, point-restricted (Himalayan type markings), or these colors with white. COLORS AND PATTERN: the color and pattern should be clear and distinct. In the case of the classic, mackerel and spotted tabbies the pattern should be well-marked and even.
 
Disqualify
Severe break in nose, square muzzle, whisker pinch, long rectangular body, cobby body, incorrect number of toes, crossed eyes, kinked or abnormal tail, delicate bone structure, malocclusion resulting in either undershot or overshot chin, cats showing evidence of hybridization resulting in the colors chocolate, sable, lavender, lilac, cinnamon, fawn, or point-restricted (Himalayan-type markings) or these colors with white.
Det finns också en lång beskrivning på hur de olika färgerna skall se ut. Det är inte tillåtet att para rasen med andra raser.

 


Källor:
Skogkattens historia av Katarina Strahl
Pans av Katarina Strahl
Raspresentaton från Skogkattslingans hemsida och från SVERAKs hemsida.
Felis Danica Norsk Skovkatt utgiven av Atelier
artikel i Kattliv, finnes här:     http://www.kattliv.com/artikel.php?id=75
Föreläsning av Eva Jette Madsen och Bette Lind 09.08.30 i Mölndal i Norsk skogkatt Uniteds regi.
Föreläsning av Raymond A Saetre om Norsk skogkatts historia 10.07.25 i Mölndal i Norsk skogkatt Uniteds regi.


websidor:
http://www.kville.dk/page106.History.htm
http://www.kville.dk/page306.Historie.htm
http://www.norgeskaukatt.co.uk/breeding/originalstandard.html
http://www.skovkat.dk/index.php?page=jetteweb&hl=en_US
http://web.telia.com/~u42802549/tigressa/index.htm  (Länken verkar vara ur funktion för tillfället. Om det fortsätter på det viset tar jag bort den.)
http://www.nissekatt.com/index.html
http://fifeweb.org/index.php
http://www.gccfcats.org/
http://www.cfainc.org/
http://tica.org/index.php
http://www.wcf-online.de/en/index.html
 

Stort tack till er som berättat hur det började:
Katarina Strahl, Drakborgens norsk skogkatt
Marianne Rauhut, Solhusets
Stina Eneback, Enebackens norsk skogkatt
Ylva Ribbing Linder, Tassemarkens norsk skogkatt
Margareta Andersson, Zolas norsk skogkatt
Sylla Erikérs, Wildwoods norsk skogkatt
Annika Johansson, Animaniac’s norsk skogkatt
Elsie Winnberg, Kiss-Curls norsk skogkatt
Ulrica Wilderäng, S*Restless norsk skogkatt
Betty Mattson, Dorthonion norwegian forrest cats
Carina Olofsson, S*Tigressan's norsk skogkatt
Sissel Helle Jørgensen, (N)Grünerløkkas norsk skogkatt
Annika Berner, S*Zygots norsk skogkatt
Jörgen Fritjof, S*Pax norsk skogkatt